Ja ni två där uppe, era jävlar

jag snackar inte, skriver inte så mkt om er längre va? Tänker inte på er så mycket längre va? Får dåligt samvete för det. för att livet går vidare. Älskar er oavsett lika evigt mycket fortfarande och föralltid, och jag vet att om ni ser mig nu så ler ni och är stolta . herregud vad stolta ni alltid var. och så stolt jag är över er
 
det finns säkert en viss trygghet i förlusten nuförtiden. ni finns ju här hela tiden , om jag så känner o tänker på det eller inte. och jag är så trygg i vetskapen om att jag aldrig kommer glömma de minnen jag valt att prioritera . små som stora stunder . konfirmationstalet, uppslagsböckerna o envisheten, kinaschack, kaffet och pratet när han låg och vilade, det märkbara handkramandet i de sista stunderna, era små smygtjafs i stugan. jag undrar om du alltid sa "ja ja ja", farmor, även när vi inte var där
 
och vet du vad farmor nästa gång jag är hemma så tar jag med mig ditt halsband hit. för nu är jag inte rädd längre, jag kommer aldrig förlora det. för det är det dyrbaraste jag har. det och bilden på dig och mig farfar, från min student. nu följer ni med mig hit för det är här livet finns
 
ni var lika alltid som självklara där. alltid där. tanken slog mig fan ens aldrig . 
 
älskade fina. jag är fortfarande arg, men mest är jag trygg
 
(september 2014)
 


 
 
______
 
"Gör nånting bra av livet nu" sa du när jag gick ut skolan, och jag vet att våra idéer om den betydelsen gick isär då. 
 
Jag vet att du förstår nu. Jag lånar lite tid av framtiden och det går bra. Jag gör nånting bra. 
 
jag lever nu. så fruktansvärt intensivt varenda dag. 
För mig och för er. 
 
Älskar er.
/Er Mette. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0