Lillasysters tur

När jag tog studenten för två år sedan samlade farfar alla krafter han hade kvar och mötte mig i folkmassan utanför skolan. Jag visste inte om det då, men bara en stund tidigare hade han och farmor beslutat att han skulle sitta kvar i bilen under tiden, för att han inte skulle orka. Han hade i sista stund gått ur bilen och bestämt sig för att inte missa det. 
 
Vi visste att han inte skulle leva till Fannis student, men jag hade aldrig i mina vildaste mardrömmar kunnat ana att inte farmor heller skulle göra det. Jävla helvetes skit vad synd det är om henne, dom, oss. Livet är riktigt vidrigt orättvist ibland.
 
Idag kommer hon inte vara där, där hon alltid är. Världens sötaste, mest älskade lilla farmor som var så pigg och glad på Isaks konfirmation för en månad sedan och såg fram emot Fannis student.
 
Trots detta längtar jag tills jag slutar jobba idag och kan bege mig mot Malmö. Jag kommer bära farmors smycken, vara stolt över min lillasyster och ha roligt. Det är trots allt inte mig det är mest synd om idag. Både farmor och farfar var med på min dag. Men vi ska ha kul ändå och göra det bästa av detta.
 
Juni 2011
<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0