3 lago di piano, lago di como, lago di lugano
alltså ja.. jag pluggar ju numera webbprogrammering. det känns jättebra själva *genren* men det är nåt otroligt tidskrävande. bye fritid, verkligen. Vet att jag slängt mig med att jag "aldrig pluggat såhär intensivt" förr *tbt bartenderskolan 2013 lol* men detta liknar inget tidigare. alltså juristprogrammet va ju krävande på andra sätt men jag var väldigt sällan uppe i 40 timmars-veckor då rent praktiskt. är nästan glad för att jag är särbo atm pga hade inte haft tid med honom.
fortsättning på reseredogörelse kommer här:
italia! vi körde till lilla Pianosjön mellan Como- och Luganosjöarna. vi skulle några dagar senare vandra till toppen av berget Monte Grona, med utsikt över alla tre sjöar. därifrån kunde vi då se ända till denna lilla brygga vi här satt och åt middag på
men okej, hur härligt det än var här blev vi ofrivilligt kvar 30 timmar längre än tänkt. det regnade och åskade så in i helvete första natten och morgonen efter startade inte bilen pga fukt i motorn (samma issue som var anledningen till att vi närapå inte kom iväg från början). Skillnaden nu var att fukten var 100% i denna skog och prognosen sa ösregn i 24 timmar till = otroligt små chanser för fukt att torka så att vi för egen maskin skulle kunna ta oss till en verkstad.
vad gör man!! kokar kaffe, läser bok till ljudet av regn i en skog<3
denna bok btw..! och bränn alla mina brev! älskar verkligen författar-alex
finns nåt gulligare?? :')
cyklade genom ösregn och lera in till stan för fika och toa, annars höll vi till inne, med ljusslingor, bokläsning och kortspel. kändes så lustigt att vi liksom inte KUNDE lämna stället pga bilen verkligen strejkade och vi fick bara gilla läget
vi väntade 24 timmar utan framgång, sen ringde vi bärgningsbil.
vi fick otrolig service och snabb återkoppling, från försäkringsbolag i Sverige till verkställning i Italien MEN när de sa att hjälpen var 40 min bort hade vi ingen förhoppning om att bli hämtade väldigt snart pga 1 *italien*-mentalitet overall och 2: vi befann oss en BRA BIT ifrån närmsta huvudled och hade därifrån bara kört trånga snirkelvägar givetvis. När bärgaren väl ringde nån timme senare och på italienska undrade var f*n vi var nånstans vinkade vi till oss närmsta italiensktalande person som kommunicerade åt oss, sen:
andiamo adesso !!!!!
om italienarna till att börja med kör som galningar kände man sig som ett jäkla MONSTER i denna. störst bestämmer, tydligen. vi hade ingen aning om vart vi var påväg och blev efter 1,5 h avsläppta på en verkstad längst norrut vid comosjön. och de skulle kunna hjälpa oss först imorgon.
ja nog för att denna historia skulle bli dyr men vi blev ju också av med vårt HEM för natten. fick dock bra besked i att försäkringen iaf täckte hotellkostnad, och det kändes ju inte så pjåkigt med tanke på att där finns det duschar osv
vid 23-tiden den kvällen när vi satt och åt middag på hotellterassen fick vi plötsligt syn på VÅR BIL som kom körandes längs med hotellparkeringen och sen försvann runt hörnet. våra ansiktsuttryck i några sekunder innan vi fattade att de provkörde en reparerad bil??? skrattade i en kvart
hade en tung stund dagen efter när allt kändes kvalitetslöst och bortkastat men efter lite gråt bestämde vi oss för att ta igen det genom att MAXA dagen med en hike och sen en ordentlig jävla Como-kväll! sagt och gjort
.. men haha, okej så vi snörade på oss skorna och preppade lite russin som lunch, trodde vi skulle promenixa mot lite fin utsikt. om jag på förhand hade vetat vad denna hike innebar vet ja inte om jag hade gjort det så godtyckligt. det var ju ALLT VÄRT i efterhand men dödsångest hände absolut
halvvägs upp
min älskade bästa person, som blötar sin tisha och lägger på mitt huve när jag e svettig<3
när det började dyka upp kedjor längs bergsväggarna som man alltså av säkerhetsskäl var mer eller mindre tvungen att hålla i.. det var för sent att vända men jag var inte glad och jag tittade INTE till vänster, eller bak
toppen! det va så högt och så fint!
höll.i.mig.
vägen tillbaka var ett lidande, konstant nerförsbacke gör så ont i knäna?? aja. vi körde direkt mot como, med ett badstopp längs vägen. vilka vyer som finns längs comosjön!!
hittade en parkering centralt, svirade OM! fir! såg INTE ut som ett par som bor i en bil på en parkering denna kväll kan ja lova
Lycklig och sist kvar på Riva café i como.. igen.
personalen kom ihåg oss från förra året (!!), otroligt. drack aperol spritz givetvis, vin, whisky osv, säkert fernet också, och vips så hängde vi med på personalfest efter stängning och ägaren bjöd på GTs. kommer aldrig glömma att vi kunde återvända på det viset ha ha. när servitören sen sa "you guys can drink so much!!! normally people are throwing up in the bathroom after i serve them that amount of alcohol" kände vi att vi gjort vårt, gick hem och sov........
älskade italien! mer kommer!
Kommentarer
Trackback
